Gråräven av Lars Rambe
Två kortare noveller av Rambe
När Fredrik Gransjö träffar Tord Bengtsson på det lokala fiket en tidig höstdag förstår han att den gamle Expressen-reportern har något på gång. Det är ingenting ovanligt med det, men en mystisk inbjudan får Fredrik att minnas deras möte. Så hittas en ung kvinna drunknad vid en brygga på Tosterön nedanför det gamla mentalsjukhuset, och Fredrik dras in i ett fall som bär på minnen och spår av människor och händelser som han alltför väl känner igen.
Ett nyckfullt infall ger honom information som inte är bara uppseendeväckande utan också farlig för honom själv. Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?
Jag trodde att det skulle vara två längre noveller då själva boken var ganska tjock, så jag blev lite besviken när det visade sig att nästan halva pocketen är ett utdrag ur Lars Rambes Solens sista strålar (och finns det något värre än att läsa delar ur en bok man inte har… avskyr sånt!)
Men för att återgå till Gråräven så är det en kortare berättelse, och jag skulle ärligt talat vilja att alla deckare var så här koncentrerade och utan en massa ordbajsande för att öka sidantalet. Kan inte någon skriva om alla stora deckare i det här formatet? Då skulle jag läsa mer deckare! Gråräven var hur som helst underhållande att läsa, men jag tyckte ännu bättre om Den vackra kullan kommer inte igen, som anknyter till Rambes bok Kvinnorna i sjön. Väldigt läsvärda noveller, perfekt att ha med sig i väskan.
Titel: Gråräven | Författare: Lars Rambe | Genre: Deckare, Spänning, Novell | Förlag: Hoi Förlag | Format: Pocket | Utgivningsår: 2014
Om det är en bok jag ser fram emot lite extra i höst så är det Therese Lindgrens nya bok Ibland mår jag inte så bra (en titel som även hade passat in bra på mitt liv) där hon skriver om psykisk ohälsa, panikångest och väver ihop sina egna erfarenheter med fakta. Jag vill inte läsa enbart för att jag älskar Therese och det hon gör på youtube, utan för att jag själv har en Asperger diagnos och har flera personer i min omgivning som har allt från ADHD till panikångest och symptom på diagnoser som dom inte vill gå och få papper på att dom faktiskt har. Många är rädda för att bli stämplade med en diagnos, det är inte hälsosamt att tänka så.
