Kaninhjärta
av Christin Ljungqvist
Christin Ljunqvists debut är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan. Om livet och döden, och skiktet där emellan.
Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.
Då jag blev riktigt glad över att få träffa Christin och att få mina ex signerade så hade jag höga förväntningar på boken och jag blev inte besviken. Det är inte ofta jag läser svenska böcker med den här sortens tema. Jag fastnade för Anne & Mary, det känns verkligen i hjärtat när man tar till sig karaktärer som man inte vet vart de kommer hamna, vad som kommer hända. Och då jag inte inte riktigt kan identifiera mig med dom så är det extra speciellt, för jag bryr mig om dom. Det tog dock ett tag att komma in i boken och sättet den var skriven på – skriven på ett ovanligt bra sätt som känns mer vuxet eller snarare ålderslöst. Men jag sträckläste boken och kommer garanterat att göra det med Fågelbarn också.
Berättelser från Engelsfors
