Det här är mitt första möte med Joona Linna och Kepler vilket slår mig som ganska underligt, för det här är den typen av thrillers som jag uppskattar mest. Det är rappt, intelligent och istället för att ha en massa utfyllnad så känns miljöbeskrivningarna relevanta och för på så vis berättelsen framåt. Att det är blodigt, rått och oförlåtande gör mig bara än mer sugen på att läsa resterande böcker och de kommande givetvis.

Att skriva en recension utan att spoila något ur Lazarus är svårt, för det jag undrar nu är hur de ska fortsätta efter allt det som händer i boken? För det är fruktansvärt spännande rakt igenom, likt den bästa sortens film där man hela tiden sitter på nålar och alla hänger löst. Många kan nog tycka att det blir lite väl läskigt och tar en paus för att kolla så att ytterdörren är låst, men för en inbiten skräckfantast som mig, så blev det här snarare en mysrysare som höll mig fast tills slutet. På ett par timmar hade jag läst ut de nästan 550 sidorna och ville bara ha mer!

Nu hoppas jag att fler förlag skickar psykologiska thrillers som recex till mig, för även om jag älskar ungdomsromaner, romance och historiskt, så behöver jag även lite mysrys nu på hösten.

Tack till Bonniers Förlag för det fina recensionsexemplaret och inbjudan till eventet på Djurgården.