
Jag kompisläste den här boken med Linn och Madelene då vi var sugna på att läsa mer svensk fantasy och den här har fått väldigt bra omdömen. Då jag inte visste mycket om boken innan jag började läsa så blev jag förvånad över inledningen där huvudpersonen Idunn är i en ovanligt destruktiv relation. Jag har svårt att förstå den typen av relationer och fastnade aldrig för Idunn. Hon utvecklas en under bokens gång, men är ganska naiv och enerverande. Hon hittar senare i boken ett nytt kärleksintresse och tränar upp sig hos fyrierna, men trots det så blir jag aldrig riktigt vän med henne.
Boken är däremot väldigt lättläst och har ett väldigt bra språk för att vara en debut, men det känns som att det är för mycket händelser som trycks ihop på för få sidor. Jag får heller ingen känsla för hur lång tid som passerar mellan händelserna, och jag hinner därför inte riktigt fästa mig vid karaktärer och världen som sådan då jag inte kan se den framför mig. Jag föreställde mig istället världen från senaste God of War-spelen där man också förflyttar sig mellan de olika rikena på världsträdet Yggdrasils grenar. Nordisk mytologi är ett av mina favoritämnen, så jag uppskattar verkligen alla referenser, även om det är en egen berättelse. I början så var det en jakt som jag trodde skulle få större utrymme då det var en intressant variant på hungerspelen och liknande battle royale-jakter, men det var bara en parentes i berättelsen vilket kändes lite tråkigt. Jag kommer läsa uppföljaren och tror att jag kommer att tycka bättre om Idunns syster Caruwynn i nästa bok.