Detta är inte en kärlekshistoria
En finstämd sång löper genom skogen, den lockar, drar och kallar på Emilia. Utan att kunna hejda sig går hon mot ljudet och den man som spelar på fiolens strängar.
När Emilia möter Nick kan hon inte föreställa sig hur livet kommer att ta en mörk och hemsökande vändning. Hur förälskelsen sakta överträder gränserna för besatthet och skapar en tillvaro av skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kring Emilia sluter sig allt mer och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd.
När huvuden spetsade på pålar återfinns på olika platser i området djupnar fruktan i henne när hon inser att mardrömmarna är verkliga.
I denna symfoni av blod och åtrå väcks folktron till liv genom strängarna på en fiol och binds samman till en mörk saga av sägner och skrock.
Då jag älskar nordisk folktro så hade jag höga förväntningar på den här otroligt snygga boken. Jag tycker att den levererar en bra mängd med blod och mörker, men jag fastnade tyvärr inte alls för karaktärerna och deras relation. Jag hade velat ha mer av det vidriga och hänsynslösa i skogen som i början, det som näcken och hans gelikar utsätter människorna för. Det tyckte jag om och grunden är bra, men det saknas något. Kanske är det blandningen mellan nutid och folktron som inte går så bra ihop. Hade boken utspelat sig i historisk tid så tror jag att den hade tilltalat mig mer. Jag kommer garanterat att läsa Skogsrået som är nästa bok i serien och hoppas att den kommer att vara mer i min smak.
Boken finns hos: Bokus
