Ett delat mysterium

The Mystery of Three Quarters
Originaltitel: The Mystery of Three Quarters
Författare:
Utgiven: 2018
Sidor: 362
Format: Inbunden
ISBN: 9789188745156
Goodreadsbetyg: 3.69
När Hercule Poirot återvänder hem efter lunch en dag finner han en arg kvinna som väntar utanför hans ytterdörr. Hon kräver att få veta varför han har skickat henne ett brev som anklagar henne för mordet på Barnabas Pandy. En man som hon inte känner eller någonsin har träffat. Poirot har själv aldrig hört talas om Barnabas Pandy och har inte anklagat någon för mord. Gripen av händelsen går han in, bara för att finna att han har ännu en besökare som väntar på honom. Det visar sig vara en man som påstår sig ha fått ett brev från Poirot den morgonen som anklagar honom för mordet på Barnabas Pandy. Ett delat mysterium är Sophie Hannahs tredje deckare med den omisskännlige Hercule Poirot i huvudrollen. I detta finurliga mordmysterium får vi återigen möjlighet att följa Agatha Christies mest klassiska karaktär i en gåta som inte lämnar någon oberörd.

Nu tar jag det här i helt fel ordning, men det här är den första boken jag läser av Sophie Hannah. Trots att jag har Monogrammorden stående i min bokhylla och Stängd kista är inköpt och på väg. Jag trodde ärligt talat inte att någon skulle lyckas så pass bra med att skriva en “fortsättning” med Agatha Christies välkända belgiska detektiv Poirot, men det här känns riktigt bra. Jag gillar att Hercule känns lite mer ödmjuk i vissa scener trots att han i grund och botten är rätt arrogant. Med tanke på hans skicklighet i att nysta ut lösningar på de flesta fallen så tycker jag att ändå att det är befogat. Just det här mysteriet är en trasslig affär med massor av personer som är inblandade och även om jag till viss del lyssnade på den som ljudbok , så är det här en bok som kräver möjligheten att bläddra tillbaka för att påminna sig om vem som var vem. Utan att avslöja något så är det en ganska osannolik historia, men jag tycker om just den typen av mysterium. Att den även har en del att göra med ett trevligt bakverk, här har ni ett recept på “kyrkfönsterkakasom jag funderar på att testa, gör inte saker sämre. Som en blandning mellan napoleonbakelse och princesstårta utan grädden som jag ändå får ont i magen av. Låter underbart. Smaken likt bokens mysterium äro delat, men det var ett sant nöje att läsa Ett delat mysterium och jag fick sannerligen mersmak. Dags att sätta tänderna i nästa bok, det vill säga böckerna som kom innan denna. Formgivningen av Sara R. Acedo är för övrigt vrålsnygg och värd att ha i hyllan bara för det!

Tack Bookmark förlag för det här snygga recensionsexet!

Tiggaren

Tiggaren
Originaltitel: Tiggaren
Författare:
Serie: ,
Utgiven: 2016
Sidor: 394
Format: Pocket
ISBN: 9789188171122
Goodreadsbetyg: 3.75
Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd. Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda. Tiggaren är den obehagligt aktuella och spännande femte delen om kriminalinspektör Emma Sköld. Oavsett om boken läses som en fristående deckare eller en fortsättning på serien kommer läsaren att få ta del av Emma Skölds starka och rättmätiga hämnd.

Jag måste börja med att erkänna att det här var den första boken jag läste av Sara, trots att det är del fem i serien om Emma Sköld. Som tur är så är de fristående och jag gillar när böcker i serier, oavsett om de är fristående eller ej, tar upp det som hänt i tidigare delar. För ofta så går det ett par år mellan böckerna och det har hänt att jag glömt bort vissa personer och händelser när jag börjar på den senaste boken.

Det bästa med Saras böcker är att det går i ett högt tempo och kapitlen är korta, vilket gör att man “bara ska läsa ett kapitel till” och då sträckläser hela boken i ett svep.

Just Tiggaren har ett aktuellt tema i och med intåget av EU-migranterna för några år sedan. Jag förstår inte varför vissa är så hatiska mot de här människorna, det är fruktansvärt när ens hemland sviker sina medborgare så att de tvingas ge sig iväg för att deras familj ska få ett bättre liv. Jag själv är betydligt mer arg på grannar som röker eller barn som skriker än fattiga människor.

Men åter till boken. Jag kom snabbt in i handlingen och anade ganska omgående vart den var på väg. Även om jag kände på mig vissa saker, så var det en riktigt spännande bok, med välskrivna karaktärer och jag kommer att kasta mig över både de äldre böckerna och den senaste, Syndabocken, nu i sommar.