Skalpelldansen

Skalpelldansen av Jenny Milewski

Om du hade makten att göra en annan människa riktigt illa, är du säker på att du inte skulle tycka om det?

Författaren Jonas Lerman har blivit både rik och berömd på sina romaner om den bindgalna kirurgen Carl Cederfeldt vars främsta hobby är att tortyrmörda tonårsflickor i sitt garage. All kritik mot det våldsamma och grymma innehållet i hans böcker avfärdar han med att allt bara är på låtsas och inte har något med verkligheten eller honom själv att göra.

Men när Jonas till slut ändå bestämmer sig för att lämna blodet och våldet bakom sig och sluta skriva om Carl Cederfeldt upptäcker han tre saker. För det första att han inte kan sluta. För det andra att gränsen mellan fiktion och verklighet inte alls var så självklar som han trodde. Och för det tredje att innehållet i hans böcker har mer med honom själv att göra än han någonsin kunnat drömma om.

Steg för steg förvandlas Jonas hela tillvaro till en obegriplig mardröm där hans enda väg ut verkar vara att hitta svaret på den klassiska författarfrågan: Var får du allt ifrån?

Ännu en bok från Booked som föll mig i smaken ganska omgående. Jag gillar ämnet med seriemördare på svenska, men har aldrig känt mig speciellt road av bok i bok-handlingar där man får läsa författaren skriva om en författare som skriver böcker. Just de delarna i boken ter sig för mig ganska harmlösa. Morden och tortyren inte tillräcklig för att chockera. Kanske är jag avtrubad efter allt jag sett i film och på tv, men jag anser att man aldrig kan vara för äcklig eller beskrivande av hemskheter när det är fiktiva berättelser.

Huvudkaraktären Jonas är en person som trots att han är man är extremt lätt att ta till sig och till och med identifiera sig med trots att man i grund och botten inte har ett dugg gemensamt med honom.

Boken börjar bra men det håller inte riktigt i sig hela vägen. De twistar på slutet känns inte särskilt överraskande och jag hade nog föredragit ett annat även om jag gillar alla referenser till filmer jag faktiskt har sett (inte ofta det händer) och för de som inte har sett filmerna så kan man kanske bli intresserad av att ta itu med det.

Så avslutningsvis så tyckte jag om boken även om jag hade föredragit en mindre psykologisk skildring med mer blod och hemskheter – kanske bor det en liten sadist i mig ändå 😉

Recensionsex från Booked & Telegram Förlag.

0
  • Dela

Röd Snö

Röd snö av Jan de Leeuw

En barsk och gripande berättelse om en spännande tid där familjen, hedern, blodsfejder och den vilda naturen bestämde människans öde

Hallgerd föddes högt upp i den kalla Norden, i ett snöfyllt landskap där kungar kämpade sinsemellan om makten. Det var ett ogästvänligt land, för både män och kvinnor. Men Hallgerd hade det trots allt bra, hon var nämligen dotter till en irländsk kung. Men hennes styvmor däremot, ansåg att Hallgerd var en trollpacka som hade förmågan att förhäxa människor.

En kall vinternatt var katastrofen ett faktum. Hallgerd förlorade allt hon hade kärt i ett enda slag. Asmund, hennes fars fiende, dödade hennes familj i ett bakhåll. Ingen vet att Hallgerd överlevde anfallet eller att hon såg mördaren. Efter den natten har hon bara en sak i tankarna: hämnd. Ingenting kan stoppa henne. Men sedan träffar hon Magnus. Han ger henne möjligheten att börja ett nytt liv. Kan Hallgerd få sin hämnd?

Har precis läst klart Röd snö av Jan de Leeuw, en holländsk författare som skriver om vikingarna här i norr. Jag vet inte hur mycket han tagit reda på inför den här boken, men jag tycker att han lyckas måla upp en riktigt trovärdig värld i Röd Snö. Tyvärr så gillade jag inte sättet boken var skriven på. Man fick inte lära känna karaktärerna på djupet så som jag tycker att de förtjänade, inte heller fick man vara med mellan de stora händelserna. Eller ja, man fick inte vara med då heller. Alla riktiga dödsfall, alla föreningar, allt spännande, lämnades mellan kapitlen. Det sämsta sättet att skriva en bok på om ni frågar mig. Trist då jag verkligen hade velat läsa just det som utelämnades. Varför inte skriva en sådan blod, död och liv-bok för vuxna istället för en sådan här, mesig bok, för ungdomar?

Recensionsex från Turbine Förlag.

0
  • Dela

Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver

Man vet aldrig vilken dag som blir ens sista

Det är den 12 februari, fredagen före Alla Hjärtans Dag, och skolan firar “Cupid Day” med att eleverna skickar rosor till varandra. En toppendag för Sam och hennes kompisar – de är skolans fruktade innegäng och får flest rosor av alla. Dagen avslutas med en stor fest. Klockan 00:40 dör Sam. Hennes liv är slut, över, finito. Allt blir svart. Men så ringer väckarklockan och det är den 12 februari. Igen. Var allt en mardröm? Nej, tyvärr inte. Men vad är det då?

Äntligen får jag läsa en ungdomsbok igen. En ny och tjock bok på svenska. Det var länge sen. Riktigt skönt att få komma tillbaka till det jag trots att tycker bäst om att läsa. En bra översättning är det också. Som flyter på så pass bra att jag läser igenom boken på tre långa sittningar – eller liggningar då jag låg fastklistrad framför boken i sängen när jag kände mig sjuk.

I bokens början så är huvudpersonen Sam en väldigt osympatisk person som väljer att följa sina vänner blint utan att ifrågasätta eller tänka efter. Hon orkar helt enkelt inte bry sig om vad det hon och hennes vänner gör har för effekt på andra i deras omgivning. Känner man inte på sig att författaren kommer följa det klassiska askungemönstret (då en person visar sig vara någon helt annan innerst inne eller ändrar helt på sitt sätt att tänka och agera) så känns början inte särskilt spännande. Den 12:e februari var i det första kapitlet en ganska trist dag så jag tycker verkligen om de efterföljande då man får veta mer, hur saker och ting förändras och hur karaktärerna uppför sig annorlunda trots att det bara är Sam som ändrar på historien.

Allt eftersom så växer boken i mina ögon. Jag älskar den söta och udda killen Kent och Lindsay har mer djup än man först kan ana. Lite trist att jag inte känner ett dugg för Juliet hon som ändå ska vara en stor del av historien känns inte tillräckligt intressant. Det finns många tjejer som Juliet, så kallade “mobboffer” som får ta en massa skit bara för att de finns där. Men Juliet och hennes liv, bakgrund och familj hade gärna fått ta mer plats.

Populäritet är överskattat. Jag har haft vänner vars enda mål och önskan i skolan har varit att bli populära – man undrar varför de då hängde med mig, den minst intresserade av populäritet. Larv och idioti om ni frågar mig. Det är uppenbart mer vanligt och öppet med det i usa än här, men allt som kan frambringa minsta form av mobbning bör förkastas och har man chansen så ska man ta ner dessa populära individer på jorden med en smäll.

Men tillbaka till boken. Jag skulle inte ha något emot att få veta om när jag skulle dö – om jag fick samma förutsättningar som Sam, då jag kan få chansen att ta farväl av allt, göra om och göra rätt för mig.

Det är väldigt sorgligt och man får en klump i halsen av att sätta sig in i en liknande situation, men samtidigt så är en gnutta hopp bättre än ingenting. Man kan inte hjälpa att hoppas att Sam ska lyckas rädda sig själv från det oundvikliga även om det skulle bli på tok för sockersött och tråkigt – det bästa i boken tyckte jag var bitarna med Kent och Sam. Avskydde Rob och de andra ytliga karaktärerna. I slutändan tyckte jag att alla upprepningar av den 12:e som Sam fick uppleva tillsammans bildade det perfekta slutet. Inte var för sig, inte den sista. Alla.

Jag måste få läsa författarens kommande bokserie. De låter som lika spännande och läsvärda böcker.

Recensionsex från Bonnier Carlsen.

0
  • Dela

Tabula Rasa Hotels

Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson

En samtidsroman, en utvecklingsroman och en kärleksroman. Den handlar om reklam och relationer, om Stockholm och vad som händer när njutningens kickar inte längre kan fylla tillvarons tomhet.

Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han sprang alltid framåt, ville ständigt ha mer och mer. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, agerade cyniskt, briljant och konsumerande. En vinnare.

Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som lever i spillror, på flykt från mörkret. Nu söker han sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.

Men vad har hänt? Och vad är Tabula Rasa Hotels? Den mystiska och mytomspunna hotellkedjan som söker en reklambyrå som kan marknadsföra dem i Sverige. David får uppgiften att ro iland uppdraget. Men först måste han ta reda på vad som döljer sig bakom Tabula Rasas lyckta dörrar.

Det finns inget jag uppskattar mer än att bli överraskad av en bok jag initialt hade inbillat mig skulle vara oengagerande och ointressant utan något som helst som skulle få mig att vilja läsa vidare. Det här är en sån bok – en oväntat bra bok. Man ska se bort från baksidestexten som i mitt tycke är ganska avtändande med en beskrivning av en ytlig huvudperson vars liv går från att vara en räkmacka till att bli resterna av samma räkmacka liggandes med uppsidan ner på ett skitigt golv. Nej, det lockade ärligt talat inte mig.

Det som lockade var mysteriet (som inte var svårt att tänka ut) och jag älskade beskrivningarna och att få uppleva en del av karaktärens innersta tankar. Sen skulle jag inte vara jag om jag inte nämner sexscenerna i boken som var riktigt underhållande och långt ifrån pryda. Skönt att få läsa något annan än ungdomsböckernas avbrutna kapitel när det börjar hända grejer eller romantiserade scener där allt är så perfekt och vackert. Fast valross Jonas… Jag fastnade på det ordet och fick lite väl udda bilder i huvudet av det.

Dock har jag inte mycket till övers för kapitelindelningen med “Före”- och “Efter”-indelning. Det säger sig självt att man automatiskt tycker att endera är trist och man tragglar sig igenom det ena för att få komma till det andra. Det hela vävs ihop ganska bra på slutet förstås.

Huvudkaraktären David är ingen jag skulle kunna komma överens med i verkliga livet, men i vissa bitar så är det lätt att se sig själv i samma situationer och jag kan inte säga att jag inte skulle falla för frestelsen – man är inte mer än mänsklig. Fast jag är en ganska tråkig individ som höll mig ifrån allt från alkohol till sex till jag var över 23. En tjej som kunde säga nej till saker som kunde tänkas vara dåliga för mig. Något de flesta, både pojkar och flickor – i en bättre värld, borde ta efter tills dess att de är vuxna nog att kunna hantera saker och ting. I måttlig mängd funkar det mesta. Fast böckernas värld vore rätt trist om alla karaktärer var ofelbara. Så jag gillar David och allt hans bagage, hans resa och möten.

Det här är en bok jag kan rekommendera inte bara till vanliga bokbesatta utan även till mina killkompisar.

Recensionsex från Forum.

0
  • Dela

Analys av ett försvinnande

Analys av ett försvinnande av Hisham Matar

En lågmäld, tät och vacker berättelse om hur livet förändras när en älskad person försvinner ur ens liv

Nuri är bara tio år när hans mor dör. Det känns som om ingenting kan fylla tomheten som tagit över lägenheten där de bor i Kairo. Till den dag han möter Mona.

När Nuri ser Mona första gången där hon sitter intill poolen vid Magda Marina holiday resort, bleknar resten av världen. Men det är Nuris far, en av Muammar Gaddafis mest kända dissidenter, som Mona förälskar sig i och tids nog gifter sig med. Deras lycka kväver Nuri till den grad att han önskar sin far ur världen, något han senare bittert får ångra.

Familjen ska fira jul när Nuri och Mona nås av beskedet att fadern har förts bort av egyptiska polisen. Nuris och Monas liv slås i spillror och de tvingas inse hur lite de vet om mannen som de bägge har älskat.

Analys av ett försvinnande är en sån bok som jag aldrig hade tänkt på att plocka upp om jag inte hade blivit manad till att göra så. Jag är verkligen glad att jag fick göra det och att jag satte mig ner och streckläste boken (som jag fick som en pappersbunt – svårare att bläddra & inte var sidorna numrerade heller.) För det här är en bok som berörde, var intressant och som man inte glömmer i första taget.

Huvudpersonen lever ett till synes privilegierat liv både materialistiskt och intellektuellt men sakta men säkert så går det utför när hans far försvinner. Det är en melankolisk resa full av vackra minnen, förlust och begär. Många bakomliggande känslor från författaren som väver in en del av sina personliga erfarenheter i historien.

Mycket lämnas osagt, en del får man inte veta, men den blev inte sämre för det. En väldigt lättläst och nostalgisk bok som jag rekommenderar att ni tar er tid att läsa. Den är värd varje minut.

Recensionsex från Forum.

 

0
  • Dela

Tema: Serieböcker

Hungerhuset avLoka Kanarp & C/M Edenborg

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder.

Systrarna Elsa och Fredrike vantrivs hos sina fosterföräldrar i villaområdet. Trots de vuxnas varningsord ger sig flickorna av för att hitta ett förfallet ödehus som ligger djupt inne i skogen. Systrarna anar inte att huset väntar på dem, med en hunger som hotar att utplåna dem.

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder. Den handlar om systerskapets närhet och fiendeskap, och om en kärlek som trotsar döden.

Jag gillar stilen och karaktärerna men jag kunde inte riktigt ta till mig historien. För mig var det inte så skrämmande. Jag har sett det här förut, läst det förut. Den hade skrämmande scener, men jag tyckte att slutet var det bästa och hade gärna sett mer av det.

Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa.

Efter H C Andersens Tummelisa från 1835 har Matilda Ruta gjort en hård och genomträngande grafisk roman. Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv.

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndere på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.

En väldigt genomförligt målad serie med stundtals även väldigt konstnärlig text. Trots de fina bilderna så är det här verkligen ingen serie för mig. Det finns inget underhållande i serien, manuset känns ointressant bortsett från några våldsamma ändringar i historien som jag inte tyckte var så pjåkiga. En historia och serie som faller platt på brist på entusiasm och tanke på läsaren. Den känns inte riktad till mig helt enkelt.

Maran av Lina Neidestam

Maran är en del i Femisex, Kolik förlags bokserie för för feministisk erotik.

Nora har bestämt sig för att skriva den stora generationsromanen, men sommar blir inte som hon tänkt sig. Den norrländska ensamheten är för stor, skrivkrampen är för svår och den fäbodvall hon hyrt visar sig dessutom vara hemsökt. Medan hon stirrar sig blind på det vita pappret, dras hon ut i en hallucinatorisk malström av erotiska folksagor, där gränsen mellan dröm och skrivmaskin suddas ut. Men när skymningen faller vaknar ett urgammalt väsen till liv, och nere i byn viskas det att en mara börjat hemsöka trakten.

Maran är en grafisk roman som kokar av lust, ett serieäventyr som dyker rakt ner i den svenska folktron. Den är en erotisk Decamerone fylld av kåta kolare, hejdlösa huldror och värmländska varulvar, allt skildrat med skamlös humor och förtrollande vackra bilder. Maran är en modern myt för förtappade folklorister och storstadens sagotörstande massor, det är en monstruöst burlesk bildorgasm, men samtidigt en djupt litterär skapelse. Och kanske är det till och med en generationsroman.

Hade sett fram emot den här sedan jag fick se delar av den på Linas blogg och jag blev verkligen inte besviken när jag på bokmässan fick boken i mina händer, signerad och fin. Teckningarna är fantastiska. Snuskiga och riktigt jävla bra. Serien i sig är även den helt underbar med mina favoriter från svenska folktron. Det enda som saknades var trollen. Men det kommer väl mer sånt här Lina? Det måste det! Du är en av få som kan rita så här fina serier med snusk utan att det blir hjärndöd porr. Gillar att det är killarna som är objekten och att tjejerna tar för sig.

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

Tredje albumet om i serien Theos ockulta kuriositeter.

I denna den tredje boken om den antikvitetshandlande björnen Theo samlas de länge efterfrågade episoderna som publicerades i tidningen Nemi mellan åren 2007-2009.

Med 50 nytecknade sidor väver Ola Skogäng in dessa episoder i en längre kringhistoria som utspelar sig på ett mentalsjukhus.

Då jag redan läst det mesta i tidningen Nemi så är episoderna inte nya för mig men i och med kringhistorien som väver samman dem så var det en fröjd att få läsa om dom. Teckningarna är toppen som vanligt och jag hoppas på mycket mer serier från Skogäng. Theo är en underbar karaktär.

0
  • Dela
Nyare inlägg
Äldre Inlägg