Om du såg mig nu

Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Den fristående fortsättningen på ”En sekund i taget”.

Vad kan jag säga? Det var skolfest. Alla dog. Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas. Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel? Bara precis allt. Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.

En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

Jag har läst alla böcker i den här fristående serien, men jag ser nu att jag inte har recenserat Som om jag vore fantastisk. Kanske är det för att jag inte gillade Ella och tycker att både Ante och Hedvig var så mycket trevligare att läsa om. Esmael, som det handlar om den här gången, är en person som det är lättare att tycka om trots flera korkade drag han gör. Men precis som med de tidigare delarna i serien så gillar jag inte riktigt hur böckerna känns oavslutade. Känslan av att allt personerna i boken gör är ganska meningslöst genomsyrar hela handlingen.

Det finns ingen vidare karaktärsutveckning heller då ingen blir varken bättre eller sämre genom seriens gång. Inte märkbart i alla fall. Jag tycker minst lika illa om Ella som jag gjorde från första början och det är tråkigt att hon fått så stort utrymme i böckerna när de andra var mer spännande att läsa om. Men det är väl för att tilltala ungdomar som verkar tycka om att läsa om trasiga och destruktiva tjejer som utnyttjar sin sexualitet för att komma någonstans. En väldigt tråkig karaktärstyp. Inget fel på tjejer som gillar sex dock, snarare tvärtom, men tjejer och killar som beter sig som Ella borde kanske vänta med intimt umgänge tills de är trygga i sig själva och vet vad de vill. Jag tyckte mest synd om de stackars killarna som hamnar i vägen för Ella som är en väldigt trasig individ. Jag tycker att serien började bra, men slutade med att den handlade om en tjej som jag som läsare inte bryr mig om. Det ska tydligen inte bli fler delar och det är alltid tråkigt när slut lämnas öppna, speciellt när böckerna skapade så många frågor men inte gav några svar. Mycket bra skrivet dock! Älskar språket och att böckerna var så lättlästa.

9 juli, 2017

Timglaset

Timglaset av Gena Showalter

Slutet på livet är bara början

Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenley Lockwood, och snart kommer jag att vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenley ”Ten” Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika. Men Ten vägrar välja. Det spelar ingen roll att hennes föräldrar till och med har fått henne inspärrad på mentalsjukhus där hon utsätts för tortyr och misshandel för att övertygas att välja rätt sida.

Både Troika och Myriad skulle göra vad som helst för att rekrytera Ten och få tillgång till hennes ovanliga förmågor. Snart befinner hon sig på flykt, mitt i en dragkamp på liv och död. Vem kan hon lita på? Och vad händer om hon faller för en kille och väljer ett annat rike än det han tillhör? Hon måste helt enkelt hålla sig vid liv tillräckligt länge för att fatta rätt beslut.

Äntligen en bok som påminner om Tahereh Mafis underbara böcker! Här så har inte människorna övernaturliga krafter förrän de dör, men det är likväl ett krig som utkämpas precis som i rör mig inte, fast den här gången är det om de levandes själar i efterlivet. Det är en intressant twist på det klassiska triangeldramat där en mycket speciell tjej står i centrum för de oemotståndliga killarnas uppmärksamhet. Jag har ingen aning om vart det här kommer att leda och det är en positiv överraskning! Som den aspergertjej jag är så uppskattar jag Tenleys fascination för numerologi även om jag inte riktigt förstår lockelsen med Killian som förutom sitt sexiga namn och uppenbarelse verkar vara som vilken annan ”bad guy gone good” som helst. Archer verkar lite mer komplex, men jag saknar ett mer intressant kärleksintresse för att jag ska bli helt tagen. Som det är nu så älskar jag att läsa boken enbart för Ten och hennes personlighet. Jag gillar hennes agnostiska framtoning där hon tror på något (här finns det tack och lov mer fakta att gå efter än i vår världs religioner), men vet inte vad hon ska välja. Lite besviken blir jag över att det inte finns något riktigt tredje alternativ, men så är ju boken skriven av en religiös författare.

Trots att jag är öppen med att jag tar avstånd från alla former av organiserad religion (religionsfrihet ska även betyda frihet från att drabbas av andras religioner) och vet att Showalter är extremt kristen, så tycker jag verkligen om den här fantasivärlden hon har byggt upp. Jag saknar förvisso någon form av passion och lust mellan huvudpersonerna, men det behövs inte för att driva berättelsen framåt vilket känns skönt. Tenley är förvånansvärt kysk av sig och det är väl det enda som jag inte tycker passar hennes person. Jag längtar efter att få läsa fortsättningen!

9 juli, 2017

Annabelle

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Slutet på livet är bara början

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Det är skönt med lite nytt blod i genren och jag tycker att Lina Bengtsdotter gör ett ypperligt jobb som debutant. Annabelle är en vemodig berättelse om flera kvinnors uppväxt och händelser som förändrar deras liv för alltid. Jag tycker verkligen om sättet boken är skriven på och jag läser ut boken på några timmar, den är lite som ett avsnitt av min favoritserie Law & Order: SVU blandad med klassisk svensk deckare. En mycket läsvärd sommarbok! Charlie är dessvärre arketypen för en huvudperson i en kriminalroman. Hon har problem med alkoholen och kärlekslivet. Det är så uttjatat att jag inte ens orkar ta upp det mer än detta. Vad är det för fel på att skriva om en huvudperson som inte har några svåra laster, inga lik i garderoben och är glad och singel utan barn och jobbiga ex? Det är trots allt inte den som utreder fallet som ska stå i centrum utan offer, förövare och det som hänt dessemellan.

Själva handlingen kan jag inte skriva så mycket om utan att avslöja för mycket. Det är en hel del svartsjuka inblandad, otrohet och hemligheter som kommer upp till ytan när Charlie återvänder till staden där hon spenderade mycket av sin barndom. Jag tyckte verkligen om karaktärerna även om jag gärna hade fått veta lite mer om vissa mindre sådana. Betty fick större plats än Annabelle vilket jag tyckte var lite tråkigt då jag var mer intresserad av den senare. Det blev mer en bok om Charlie än om Annabelle till slut. Den slutar även lite väl abrupt och man får inte veta vad som händer med alla inblandade, om allt avslöjas och vad som händer sen. Jag hade gärna läst ytterligare några kapitel om bikaraktärerna, men allt som allt så var det en väldigt spännande bok att läsa så här på sommarnatten.

8 juli, 2017

Ingrid

Ingrid av Love Kölle

På dagen är hon en rar liten tant som arbetar inom kyrkan – på natten praktiserar hon neromanti och kommunicerar med de döda.

Ingrid Eskilsson är en rar liten tant som på bred östgötska charmar sin omgivning och alltid har ett gott ord till övers för andra. Om dagarna arbetar hon som församlingsassistent inom Svenska kyrkan i Linköping. På nätterna praktiserar hon nekromanti – magi och trollkonster som låter henne kommunicera med de döda och väcka dem till liv.

Mer än något annat vill Ingrid knäcka odödlighetens gåta, och till sin hjälp tar hon därför Magnus Benedictus Petri, biskop i Linköpings stift under digerdödens härjningar, och mästernekromantiker i hemlighet. Problemet är dock att när den 700 år gamla biskopen kommer tillbaka till jordelivet visar det sig snart att han har en helt egen agenda…

Nu tillhör jag skaran av läsare som faktiskt älskar att läsa gore (lika mycket som jag älskar att titta på detsamma) även om jag inte tycker att en berättelse blir läskigare med lemlästade kroppar, blod och andra kroppsvätskor. Men så tycker jag inte att Ingrid är särskilt läskig, den är underhållande att läsa med en sjuk humor som jag uppskattar och det är en bra inledning på en bok(serie). Fast jag känner personligen att den här boken hade varit betydligt bättre som manus till en serietidning likt The Walking Dead eller som Ola Skogängs Theos ockulta kuriositeter. Jag älskar omslaget och hade tyckt mycket bättre om att se allt som beskrivs, med dialogen i pratbubblor. Det är så jag upplevde boken i mitt huvud i alla fall.

När det kommer till skräck i bokform så tycker jag nästan att more is more och det får man verkligen med Ingrid. Från början till slut så är det äckel och våld. Mysigt! Jag har lite svårt att förstå mig på Ingrid dock. Inte minst vad det är hos henne som kan locka en yngre man, så som hon beskrivs, men vad hennes motivation är. Klart att man inte vill dö, vem vill det?! Fast hon verkade vara en intelligent kvinna (och nekromantiker) till en början, men sedan gör hon osannolikt många misstag under bokens gång. Det kändes ärligt talat lite okarakteristiskt. För vem som helst som läst något om nekromanti vet att det ofta krävs en viss mängd livskraft för att återuppväcka de döda. Ett offer av lika värde. Om man inte tror att det fungerar som det gjorde för exempelvis Dr. Frankenstein…

Jag har sett några filmer med samma tema, främst från 80-talet som med Re-animator, men den kändes mer komplett än Ingrid. Ingrid känns på tok för kort och mer som början på en längre bok vilket givetvis gjorde mig sugen på mer av samma vara, men även besviken på att jag inte fick mer på en gång. Jag avskyr cliff hangers och kommer alltid att göra det. Men hur som haver, jag tyckte som sagt om boken och hoppas på en fortsättning snart. Förhoppningsvis är den lite längre än denna så att man kan lära känna personerna och få veta lite mer om deras bakgrund.

24 juni, 2017

Edenbrooke

170616-14

Edenbrooke av Julianne Donaldson

Låt dig svepas med av en härlig historisk romans

Marianne Daventry är olycklig. Hennes mor har omkommit i en olycka och hennes far har i djup sorg flytt till Frankrike och placerat ut sina tvillingdöttrar hos släktingar. Marianne är hos sin mormor i Bath och systern Cecily är hos en kusin i London. Marianne längtar efter sin syster och när Cecily erbjuder henne att följa med till en väninnas herrgård på landet, Edenbrooke, blir hon överlycklig. Föga anar hon att det kommer blir en dramatisk sommar som för alltid kommer att förändra hennes liv.

Innan jag läste boken så råkade jag läsa några omdömen på Goodreads och hade inga höga förväntningar på Edenbrooke, men nu efteråt så kan jag verkligen inte hålla med dom! Marianne må vara en simpel karaktär som älskar att virvla runt i blindo, vilket låter rätt korkat, men jag tycker att hon är väldigt lätt att tycka om. Kanske just på grund av att hon inte känns så tidsenlig alla gånger. Hon är jordnära och för snäll för sitt eget bästa. En sån som alltid sätter andra framför sig själv. Jag undrar bara vem kvinnan på omslaget är? Cecily? Marianne har ju honung- eller bärnstensfärgat hår (något som debatteras flitigt i boken), så det kan väl inte vara hon?

Edenbrooke är förstås ingen Jane Austen på långa vägar, men den är i samma anda. Lite som en mix av alla hennes berättelser i en trevlig nytappning. Jag gillar sättet den är skriven på även om vissa ord som används känns lite väl pretentiösa för att passa in i den annars lättsamma tonen. Det är inget mästerverk, men desto roligare att läsa! Jag sträckläste den på en gång när jag fick den. Underhållande böcker går alltid hem hos mig, oavsett om de är tidsenliga eller ej. En mysig sommarbok helt enkelt!

19 maj, 2017

Lägret

Lägret av Lena Ollmark

Vad kan hända på ett konfirmationsläger när man inte tror på Gud…

Motvilligt hänger Hannah med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger. Men när den unga lägerledaren Amanda börjar intressera sig för Hannah, njuter hon ändå av att känna sig speciell. Problemet är att hon inte tror på Gud. Hannah slits mellan att vilja vara en del av gemenskapen och att tänka självständigt. Till slut tar längtan att tillhöra över – och hon låtsas vara troende.

Men när Hannah hittar den tystlåtne Jonatan nedblodad i skogen, och han sedan försvinner från lägret, blir Hannah skräckslagen. Vad har egentligen hänt? Stämningen förändras i ett slag. De andra uppför sig märkligt, de verkar rädda. Det är då hon börjar ana det värsta – att något fruktansvärt finns i skogen, och att det är hon som lockat fram ondskan. Hon som ljuger, hon som inte kan tro.

Väldigt spännande och bra skrivet om hur det är att vara en icke troende i en grupp av troende. Jag tyckte det var intressant att läsa om frågeställningarna för det är så viktigt att man ifrågasätter och prövar sin tro så att man aldrig bara klänger fast vid sin tro som en livboj. Tron ska – enligt mig -vara ett komplement till ett redan meningsfullt liv för behöver man en Gud för att få det så är det något som är fel. Jag själv anser mig att vara agnostiker snarare än ateist. Jag har en tro på något som är större än oss själva, men jag är skeptisk till de större religionerna och de skrifter som finns att tillgå. De känns inte trovärdiga helt enkelt.

Men nog om min personliga tro, det här handlar om Hannah och vad hon går igenom. Det är en skrämmande bok på så sätt att det läskigaste är människorna runt oss och inte Gud eller Helvetet. Jag tyckte verkligen om boken och efter att jag pratat med Lena så har jag fått en djupare förståelse för Hannah och Emil. Det är inte ofta man får läsa om icke troende i ungdomslitteratur, så det här kändes nytt och spännande.

Nyare inlägg

Äldre Inlägg

Bokrecensioner

Om du såg mig nu

Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Den fristående fortsättningen på ”En sekund i taget”.

Timglaset

Timglaset av Gena Showalter

Slutet på livet är bara början

Annabelle

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Slutet på livet är bara början

Ingrid

Ingrid av Love Kölle

På dagen är hon en rar liten tant som arbetar inom kyrkan – på natten praktiserar hon neromanti och kommunicerar med de döda.

Edenbrooke

Edenbrooke av Julianne Donaldson

Låt dig svepas med av en härlig historisk romans

Lägret

Lägret av Lena Ollmark

Vad kan hända på ett konfirmationsläger när man inte tror på Gud…

Kontakta mig

Sök

Läser just nu

Instagram

Arkivet

Affiliates

Bokbloggar

Bokbesatt-knappen

Meta