Redan från de första kapitlen kände jag att det här var en värld jag ville stanna kvar i. Den mörka, dimhöljda miljön och det annorlunda magisystemet gjorde att berättelsen stack ut bland andra fantasyböcker jag läst.
Det som fascinerade mig mest var Ödeskorten. Att varje kort ger en unik förmåga, men också kräver ett pris gjorde magin både spännande och oförutsägbar. Jag gillade också de korta dikterna som inleder varje kapitel. De byggde upp stämningen och gjorde mig nyfiken på vad som väntade längre fram.
Även om boken har hamnat under romantasy är romantiken ganska lågmäld. Jag hade nog gärna sett lite mer av den delen, men samtidigt kändes det naturligt att fokus låg på mysteriet, förbannelsen och jakten på Ödeskorten. För mig fungerade det riktigt bra ändå.
Ju längre in i boken jag kom, desto mer drogs jag in i berättelsen och precis när jag trodde att jag hade listat ut hur allt hängde ihop kom en oväntad vändning. Det är så jag gillar mina böcker.
Det här är en stämningsfull fantasy med ett unikt magisystem, en fascinerande värld och ett slut som gjorde längtan efter nästa bok enorm. Nästa del i denna duologi kommer på svenska i början av juli.
