
Minst lika spännande som föregångaren, men med lite längre startsträcka med tanke på Mikaelas tillstånd. Det tog sig rejält mot slutet och jag ville bara läsa mer. Hoppas det kommer en fortsättning eller fler böcker av Johan snart!
Minst lika spännande som föregångaren, men med lite längre startsträcka med tanke på Mikaelas tillstånd. Det tog sig rejält mot slutet och jag ville bara läsa mer. Hoppas det kommer en fortsättning eller fler böcker av Johan snart!
Jag skäms över att jag har väntat så här länge med att läsa Syndabocken! Sofie skriver så fruktansvärt bra och när jag väl börjar läsa så kan jag inte sluta. Om ni läst mina tidigare recensioner så vet ni kanske att jag tenderar till att läsa fristående serier i helt fel ordning. Jag brukar läsa den bok som jag är mest sugen på (ofta nyutkomna) och gillar jag den så läser jag resterande i ordning. Så det här är min andra bok av Sofie – och fler ska det bli! Jag kommer sträckläsa serien nu i sommar och växla mellan de inbundna böckerna och ljudböckerna – som är så bra inlästa av Katarina Ewerlöf. Rekommenderar dom varmt nu i sommar när man bara vill ligga och lata sig utan att behöva vända blad – det bästa med Sofies böcker är att det är korta kapitel och ett riktigt driv i storyn så man får bläddra en hel del. Handlingen i Syndabocken är spännande och jag gillar när man som läsare får tänka till lite och ta reda på vem det är som berättar när man får höra en ny person berätta sin historia parallellt med Emmas jakt på mördaren i Bromma. Men nog recenserat, nu ska jag kasta mig in i nästa bok, Skamvrån!
Tack så hemskt mycket till Bookmark för det vrålsnygga recensionsexet!
Jag läste Pascals böcker lite bakvänt då det här är hans debut, men vilken jäkla debut! Det är fler människor att hålla reda på denna gång och man kastas rakt in i handlingen som bland annat kretsar kring en grupp med ”patrioter” som genom att mörda journalister, vars invandrarvänliga artiklar bidragit till att fördärva landet, ska få rätsida på Sverige igen.
Det är spännande rakt igenom och jag gillar att det tas upp flera obekväma ämnen på ett naturligt och rättfram sätt. Vad rädslan för det okända gör med människor. Man bryr sig verkligen om karaktärerna som Pascal skriver om, både de fina människorna som hamnar mitt i skiten, som Ibrahim, och de sjuka som utsätter oskyldiga människor för onödigt lidande för ”den goda sakens skull”.
Gillar man välskrivna bladvändare som vrider upp verkliga och aktuella hemskheter till max så är det här en bok för dig!
Det här är Pascals andra bok, men första boken och första delen i hans nya serie om polisinspektör Vanessa Frank. Jag läste den tillsammans med min bokcirkel Röda tråden och hade ingen aning om vad jag hade att vänta när jag satte tänderna i den här tegelstenen till thriller.
Eldslandet är skriven som en riktigt bra thriller av internationell kvalité och spännande scener målas upp i ett raskt tempo precis som på bio. Jag älskar den välskrivna handlingen som växlar om vartannat mellan de olika karaktärerna och länderna. Det skapar ett driv som gör att jag måste läsa vidare för att få reda på hur det ska sluta. Som läsare så får jag följa med i svängarna och det är inte svårt att hålla ordning på de olika trådarna som mot slutet knyts ihop på ett snyggt sätt.
Eftersom jag personligen är väldigt fascinerad av hur vidrig mänskligheten faktiskt kan vara så tycker jag att det är spännande att läsa om hemska saker som organ- och människohandeln i boken. Jag gillar hur Pascal skriver om dessa kontroversiella ämnen. Det är sakligt och känns objektivt, som att han inte lägger någon vikt vid vad som är rätt eller fel. Nu vet väl de allra flesta att man inte har ihjäl människor för att skörda deras organ, men det är alltid skönt att läsa en bok som inte betonar att det som sker är avskyvärt och omänskligt i varenda kapitel.
Jag föll givetvis pladask för Vanessa, en stark kvinna med en komplex personlighet som jag hemskt gärna vill veta mer om. För även om vi får veta lite om hennes bakgrund och det som ledde till hennes tillfälliga avstängning hos polisen, så känns det som att vi bara har skrapat på ytan än så länge. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen i nästa bok, Råttkungen, som släppts lagom till årets bokmässa.
Till sist så vill jag även rekommendera ljudboken som jag också lyssnade på då min och Bokviskerskans favorit, Stefan Sauk, är uppläsare. Han ger boken ytterligare en dimension och gör boken värd att lyssna på även om man redan läst den en gång!
Jag hade höga förväntningar på Vänförfrågan och de blev bara högre när Louise genom hela boken ältar det hemska som hon var med om 1986. Det hela föll ganska platt när det hemska avslöjades och det här är inte någon riktig psykoligisk thriller utan snarare en bok om mobbing och rädslan över att man flera år senare ska få betala för allt elakt man gjort i sin ungdom.
Jag har alltid tyckt om böcker skrivna i Jag-form, men den här är väldigt seg och det tar mig nästan halva boken innan jag kom in i handlingen ordentligt. Just andra halvan av boken är betydligt bättre och jag gillar att den har en liten twist, något som lyfter de flesta böcker och den här hade ett stort behov av.
I det stora hela så händer det inte så mycket i boken, det är mycket fokus på Louise son Henry, hennes få vänskapsrelationer och paranoian kring meddelandena från Maria.
Jag tycker att det är en läsvärd bok om man inte förväntar sig en spänningsroman utan snarare ett psykologiskt relationsdrama om kretsar kring en försvunnen flicka och hur det som hände påverkade livet för de som kände henne.
Jag är glad att jag fick chansen att läsa Återträffen, författarnas första bok som de skriver tillsammans för vuxna, för jag älskar verkligen kortromaner. Det är så skönt att läsa en kortare berättelse då och då. Just den här tycker jag var lite väl kort, för den slutar precis när det började bli bra.
Det var ett par stycken kvinnor att hålla reda på och jag måste erkänna att jag råkade blanda ihop några av dom från början. De två jag hade mest koll på var Lisen och Sara, för de kändes mest intressanta som personer och jag hade gärna läst mer om dom två än de andra. Själva upplägget med en återträff i en enslig stuga någonstans är inget nytt på långa vägar, en klassiker i skräcksammanhang, men det här är snarare psykologiskt spänning blandat med relationsdrama när kvinnornas hemligheter och farhågor avslöjas där uppe i Åre. Det är bra skrivet och lättläst, men jag hade gärna sett ett längre och mer utdraget slut. För när boken väl var utläst så hade jag en himla massa obesvarade frågor kvar. Men jag fick verkligen mersmak och kommer nog att plöja igenom flera av böckerna från Bonnier Bookery och givetvis Viveca och Camilla.
Tack för det fina recensionsexemplaret!