Älskar stilen och karaktärerna, men det är en väldigt tunn story som känns seg och utdragen jämfört med manga från japan eller Nosebleed studios svenska serier.
Älskar stilen och karaktärerna, men det är en väldigt tunn story som känns seg och utdragen jämfört med manga från japan eller Nosebleed studios svenska serier.
Även det här är en bok vi läst i bokcirkeln och jag lyssnade på den som ljudbok. Pinsamt nog så är det här min första Lucy Dillon-bok. Jag har aldrig varit ett fan av att läsa böcker om hundmänniskor, eller böcker som enbart kretsar kring hundar så jag har medvetet valt bort hennes böcker. Men böcker där både hundar och katter förekommer tycker jag om, så den här boken läste jag gärna. Vi får i den här boken följa terapeuten Tara som förstås är bättre på att ge råd än att följa dem själv. Jag gillar faktiskt Tara och känner igen mig en del i henne. Hon har svårt att komma vidare i livet efter en jobbig uppväxt och det visar sig att hennes familj inte är de hon trodde att de var. Boken är full med familjehemligheter, kärlek och vänskap och tydligen så är det en del karaktärer med från Dillons andra böcker så jag får väl ta tag i att läsa ikapp snart. Det här var en riktigt fin feelgood!
Något som jag har extremt svårt för är att säga “Jag kan ha fel”, som den besserwisser jag är, så det behöver jag verkligen öva på. Jag lyssnade på ljudboken som är inläst av Björn själv och det måste jag varmt rekommendera. Det är en känslomässig berg- och dalbana där man kan höra hur rörd han blev av att läsa upp delar om sin familj och sin kropp. Att läsa om fina människor som drabbas av hemskheter är annars något jag undviker då det oftast inte ger mig något, men “Jag kan ha fel” innehåller så mycket positivt! Lättsam och ärlig motivation samt budskapet att vi duger som vi är, oavsett. Trots att det är en bok med olyckligt slut (kommer vi någonsin att få ett botemedel mot ALS?) så blev jag glad i sinnet och känner att vad som än händer i livet, så kan jag tänka: This too shall pass.
Vila i Frid Björn Natthiko.
Det här är den andra novellsamlingen jag läser och jag gillar det här sättet att introduceras till karaktärer som är med i den längre berättelsen. De här kortare historierna är beroendeframkallande och går fort att läsa, men nu när de är slut så saknar jag formatet. För mig så gör sig fantasy bäst i kortare berättelser med så få karaktärer, länder och städer som möjligt att hålla reda namnen på. Har man inte redan spelat spelen eller sett tv-serien så tror jag det är betydligt jobbigare att se världen framför sig och hur de olika fraktionerna ser ut. Men jag rekommenderar verkligen de här böckerna ändå, de är redan klassiker!
Det här är andra boken jag läser i serien och det efter att jag även sett säsong två av tv-serien, som adapterar de flesta av novellerna ur Den sista önskningen och Ödets svärd i blandad ordning. Jag föredrar faktiskt de här lite kortare novellerna framför den mer utdragna handlingen i Alvblod. Några av historierna är inspirerade av Skönheten och Odjuret och Snövit och de sju dvärgarna medan andra är mer originella och riktigt roliga att läsa även efter att man sett tv-serien.
Säga vad man vill om Rowlings uttalanden på senare tid, men skriva böcker det kan hon – och det är vad hon borde hålla sig till om ni frågar mig. Julegrisen är en underbar bok som till och med den här 30+ barnet fastnade för och jag hade gärna sett den filmatiserad. Det hade blivit en magisk julfilm!
Jag heter Lotta, bor i Stockholm och är minst sagt bokbesatt. Jag läser det mesta, bland annat romance, feelgood, skräck, thrillers, historiska, science fiction och/eller fantasy. Bra skrivna böcker i allmänhet intresserar mig och ungdomsböcker ligger mig varmt om hjärtat. Läs mer om mig här...
Sylvia bevisar än en gång att hon är en mästare på att skriva komplexa karaktärer som berör och känns genuina med riktiga relationsproblem. Jag fastna
Äntligen har jag tagit mig tid att läsa en bok på engelska som jag har sett fram emot, det var ett par år sedan sist. Nu när Meg Cabot äntligen skrive
Jag gillade verkligen den första boken i serien om Radiohjältarna Ann och Esti och här kommer äntligen fortsättningen – som är precis lika bra s
Jag har hört att första delen av Döden i December inte ska vara den bästa men att serien växer efter varje bok och det ser jag fram emot. Just Flocken
Jag vet att den här stilen inte tilltalar alla, men jag älskar det autistiska sättet som Molly har när hon förklarar alla ord. Jag är speciellt förtju
Använd gärna bokbesatt-knappen om du vill länka till sidan.
Mockups by Covervault