Det här var en ljuvlig läsupplevelse! Det är inte bara Clara Rennels elever som får känna av riktig läsglädje utan det får även vi som läser boken. Att den till större delen utspelar sig i Sollentuna där jag växt upp och bott i över trettio år gör den knappast sämre. Igenkänningen är verkligen total och jag önskar att jag hade haft en lärare som Clara på Helenelundskolan!
För i grundskolan så hade jag nästan bara oerfarna och opedagogiska vikarier som varken kunde eller ville förstå sig på mig. Man ska inte behöva vara specialutbildad för att förstå sig på och kunna hantera elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer.
Trots min usla skolgång så klarade jag mig rätt bra tack vare min kärlek till det skrivna ordet. Jag pluggade det jag var intresserad av hemma istället när jag skolkade från skolan (något som varken lärare eller rektor gjorde något åt!), så även fast jag missade en massa så arbetar jag idag på en statlig myndighet och lär mig nya saker varje dag, nu senast mikrobiologi och genteknik.
Förutom att jag älskar Saras karaktärer så är det en riktigt rolig bok! Jag skrattade högt flera gånger under bokens gång. Det märks att det inte är lätt för Clara och hennes familj när det kommer till kärlek, det är en hel drös med kommunikationsproblem, hemligheter och missförstånd som kryddar en i övrigt charmig och starkt underhållande feelgood.
Språket är helt perfekt och lättläst med kortare kapitel som gör att man bara vill läsa ett kapitel till…
En utomordentlig debut som gav mersmak och får mig att ställa frågan: “Sara, när kommer nästa bok?!” Jag förutspår en lång och vacker relation mellan dig som författare och mig som läsare!
Tack Norstedts och Sara för det underbara signerade recensionsexemplaret och det fina brevet!
