



Dimdans tyckte jag var väldigt välskriven, finstämd och melankolisk. Det är mer en familjehistoria än en spänningsroman för mig, då den är lite för långsam och segdragen för min smak. En finstämd och ledsam berättelse som kretsar kring en familjetragedi och hur den påverkar både familj och vänner. Det känns däremot som om den blivit felförpackad – jag hade helt andra förväntningar på boken även efter att jag hört Malin berätta om den. Jag såg framför mig en bok med drag av Jägarna och Silvervägen ungefär och det är långt från vad Dimdans handlar om även om den hade några likheter. Otroligt snyggt förpackad dock, omslaget är helt i min smak, men det hade nog passat bättre på en läskigare bok. Om man har öga för detaljer så är det inte svårt att bilda misstankar mot en person redan i början av boken och det gör att twisten i slutet faller lite platt för mig. Jag läser hemskt gärna mer av Malin, men något mindre tragiskt.

En rakt igenom spännande och välskriven bok. Aningen för lång då det kändes som att den höll på lite längre än det hade behövts. Intressant ämne och oväntat slut. Ser fram emot att läsa mer från Nilla.

Det här var en härlig liten karamell av feelgood! Här får vi resa en lång bit norröver och det är skönt med omväxlingen från övrig feelgood som mer än ofta utspelar sig söderut, längst kusten eller på någon pittoresk ö. Eman ritar upp en vacker och mysig miljö som bokens huvudperson snabbt faller för. Det gör jag också – efter att jag varit ömsom förtjust och ömsom irriterad på Edda och hennes förälskelse i bokens Hugh Grant. En karaktär som påminner mycket om just Hughs rollfigur från Bridget Jones Dagbok. Han är ingen Darcy om vi säger så… Jag lyssnade på boken medan jag rensade ogräs på landet och den här boken gjorde den sysslan så mycket roligare, det är mycket humor och jag gillar hur den är skriven, så jag kan varmt rekommendera Lantbilioteket vid älven och ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen, Jul i lantbiblioteket.

Jag tycker att det här var en ganska ojämn debutbok. Å ena sidan så tog det långt tid att komma in i boken för mig, vilket är konstigt för den börjar bra, men halvvägs in så tyckte jag att den blev riktigt spännande. Speciellt delarna som utspelar sig under Henriks barndom var intressanta och om vi bortser från de delarna så var resterande historia ganska förutsägbar, lätt att lista ut. Jag tror att den främsta anledningen till varför jag inte föll pladask för Den nionde kretsen var att jag inte gillade Livia som person, hon känns varken karismatisk eller trovärdig som person på 1930-talet. Jag föredrog helt klart bokens andra huvudkaraktär, men trots att jag inte var helt såld så läser hemskt gärna fortsättningen på Pestmasken, det kan nog bli en riktigt spännande serie.

En mysig och välskriven kärlekshistoria av klassisk modell som kretsar kring Livia och hennes väg tillbaka till kärleken efter att hon drabbades av en stroke för ett antal år sedan. Bortsett från ett antal fysiska och psykiska men efter stroken så finns det inga världsomvälvande problem att övervinna och det gör boken aningen förutsägbar. Det är besvärliga missförstånd och en sockersöt förälskelse på en trevlig solsemester helt enkelt. Jag gillar Livia och Jens samt hela Clark Kent-grejen, men jag hade gärna sett en twist mot slutet som kändes lite väl utdraget. Bra uppläsare så helt klart värd att lyssnas på som lättsam feelgood!