Insta reviews

Jag hade nog för höga förväntningar när jag började läsa den här boken, för jag förstår inte riktigt varför den har blivit så prisad. Det är en fin – och väldigt jobbig – berättelse om en åldrande man och hans familj, inklusive hans hund och hans bästa vän. Eftersom vi hade den här som månadens bok i bokcirkeln så drog jag genast paralleller till en tidigare bok, Stoner. Precis som Stoner så har Bo mycket tankar och känslor, men det är inget han delar med omvärlden. Han tänker gör mycket, men gör ingenting. Det är frustrerande och jobbigt för alla involverade, allt från hans familj till hemtjänst och även grannar och bekanta. Det är välskrivet och speciellt ljudboken är ypperligt inläst av Lennart Jähkel som gör att jag känner mer för Bo. Men i slutändan så är det väldigt deprimerande och jobbigt att läsa om man har åldrande familjemedlemmar eller har förlorar närstående till demenssjukdomar. Det här är inget jag personligen finner nöje i att läsa, men gillar du böcker som berör så är det här en välskriven och läsvärd berättelse.

Den tredje delen i serien fortsätter där den förra slutade. Jag gillar verkligen den här världen och karaktärerna, men trots ett spännande mysterium och mycket action, blod och död, så tycker jag inte att den här var lika bra som de tidigare två. Mycket beror på att jag inte är så förtjust i Moriarty som karaktär och som Sherlock Holmes fiende även om han var lite annorlunda denna gång. Jag gillade slutet och hoppas på en fortsättning då det känns som om det behövs efter det slutet…

Jag hör till de som faktiskt älskade att arbeta på distans under pandemin. Trots att det var en massa svårigheter i övrigt så var det verkligen skönt att det blev mindre mänsklig kontakt, mer avstånd, mindre folk ute i allmänhet. Perfekt för oss introverta som vill ha mycket personlig space och egentid! Vi lärde oss tyvärr ingenting från pandemin, för nu är allt i stort sett samma som innan. Allt det här blev färskt i minnet när jag läste Livet på distans och det är verkligen igenkännings deluxe igen. Har man jobbat på kontor någon gång – eller var tvungen att jobba hemma under pandemin, så finns här alla olika personligheter med. Inte bara vi som gillar distans. Jag gillar verkligen hur Katarina skriver och hennes karaktärer är så lätta att tycka om. Gillar att den inte är så förutsägbar heller som feelgood brukar vara. Lite överraskningar och annat smått och gott. Håller tummarna för en tredje del, så att det åtminstone blir en trilogi, men det får väl som sagt bli efter att Katarina har gått i pension så att hon kan få med allt hon inte vågat skriva om tidigare. Rekommenderas varmt!

Den här boken var en riktig luring, en där omslaget, titeln och informationen om handlingen inte säger så mycket om själva innehållet. För det här var en riktigt bra bok! Det är en typisk feelgood, med alla klassiska inslag, fast med fokus på en manlig huvudperson och hans familj och vänner. Med ett lite mer klassiskt feelgoodomslag så hade den lätt passat in med alla mina andra då den innehåller både hjärta, smärta, familjehemligheter, relationer och svårigheter att övervinna, insikter att finna och en bra driv. Jag gillade hur den var skriven och att det fanns många personligheter att tycka om. Löpningen genomsyrar hela boken, men är ändå sekundär till relationerna i boken, till Gustavs familj och vänner, men även till de som inte längre finns kvar. Den här boken rekommenderar jag varmt!

Jag börjar för övrigt själv närma mig medelåldern och är både överviktigt och i behov av något som får mig att komma ur gamla vanor. Kanske är det är dags att börja springa ändå…

Det här var en minst sagt intressant och invecklad berättelse, något jag verkligen inte har läst förut! En positiv överraskning! Den var full av kul referenser och kopplingar som jag hade lätt att känna igen. Jag gillade verkligen Titanic-delen, det är en av mina favoritfilmer! Det är många trådar att knyta ihop, många berättelser och karaktärer som man först i slutet får ordning på, men det är en del av tjusningen. Det här var mer en upplevelse än en bok. Mycket läsvärd och välskriven – om än lite märklig historia!

Väsenjägarna var en fin liten bok som jag snabbt plöjde igenom lagom till halloween. Jag gillade verkligen Nelly, hennes bröder och deras väsenjakt, så hade gärna läst mer om det än deras skolgång. Jag tyckte om språket och hur det blev riktigt spännande under sammandrabbningarna med väsen och deras nya rivaler. Boken är tyvärr alldeles för kort och jag hoppas att det kommer fler och längre böcker för jag har alltid älskat monster och väsen.

Andra delen i serien håller samma höga kvalité och är minst lika spännande som den första. Det är många nya spår som behöver följas upp och ett av dom handlar om ett mord bland ett gäng forskare vilket jag tyckte var lite extra kul. Jag gillar att böckerna börjar lite långsamma, men bygger upp allteftersom och har ett extra spännande slut. Jag gillar Sherlock – som känns sådär trevligt autistisk och hans möten med Irene Adler – men har desto svårare för Watson och hans svärmerier. Föredrar när han fokuserar på sitt arbete och umgås med Sherlock. Boken är rätt mörk och det gillar jag! Måste även passa på att berömma uppläsaren av ljudboken, Martin Wallström som är en ny favorit! Ser fram emot att läsa/lyssna på fortsättningen nu!

Efter allt jag läst och alla serier jag sett om och med någon version av Sherlock Holmes så är det svårt att överraska mig. Men här tycker jag att det känns nytt och fräsch ändå, trots att boken inte avviker allt för mycket från huvudspåret. Den utspelar sig i en ganska dyster framtid där mycket har fått återgå till det analoga i brist på resurser. I brist på bränsle så dras vissa fordon med häst igen och det är bara de rika som har råd att flyga som exempel. Karaktärerna känner man snabbt igen även om deras bakgrunder är lite annorlunda jämfört med andra versioner. Jag gillar även att de snabbt kastas in i ett antal mysterier som behöver lösas, några mer förutsägbara än andra, men det är spännande att följa. Nu vet jag inte om jag är så förtjust i Watson och Missy som par, det lär ju bli intressant när Mary dyker upp… Jag hoppar genast in på bok två, så att jag kan läsa klart innan tredje boken släpps nu snart.

Kayode har på ett sätt varit en del av min uppväxt via TV, film och musik. Men jag måste erkänna att jag inte visste så mycket om hennes historia. Här berättar hon öppet och ärligt om uppväxten och livets höjdpunkter och motgångar ända fram till idag. Det är en välskriven bok som berör och känns hoppfull och motiverande. Som lyckligt barnfri är det även skönt att läsa om ytterligare en kvinna som gjort samma val. Precis som livet så känns boken alldeles för kort, jag hade gärna fortsatt läsa mer om och med Kayo! Jag lyssnade även på ljudboken som hon läser in själv och hennes röst är mycket behaglig att lyssna på. Rekommenderas varmt!

Maximal igenkänningsfaktor! Det här med att flytta från cellkontor till öppet kontorslandskap eller aktivitetsbaserat är en mardröm jag gärna hade vaknat upp från. Tyvärr är det verkligheten på mitt ”Värket” och bara dom som aldrig haft ett eget kontor där man kan stänga dörren om sig vet hur bra det är och hur effektivt man jobbar jämfört med ”störande kontorslandskap” eller ”störningsbaserat” som jag kallar det. Boken kretsar kring flera kontorsarbetare, både trevliga och mindre trevliga. Jag gillar alla mina kollegor, men bäst är ändå att få sitta själv och jobba och få saker gjorda! Jag känner med många av karaktärerna och gillar hur Katarina skriver. Det märks att hon jobbat länge på ett eget Värk. Den här boken är både feelgood, då den är underhållande att läsa, men på ett sätt även feelbad då jag vet att de här hemska kontorslösningarna är här för att stanna. Mindre kontorsytor och lägre hyror går före allt. Bäst är cellkontor, men när det inte finns så är möjlighet till distansarbete ett måste för vissa av os. Men mer om det i nästa bok, Livet på distans. Rekommenderar Värket till alla kontorsråttor där ute i landet! Och var är förresten våra saccosäckar och motionscyklar på jobbet?!