Eli är en mästare på att skriva intressanta karaktärer och jag var fascinerad av Kicki som gör allt för att lätta sitt tunga samvete efter sin mammas död. Det är en bok om att man bör ta till vara på den tid man har med sin familj och vänner innan det är för sent. Det är en underbar läsupplevelse att få följa både nya och gamla bekantskaper i Söderberga och jag älskade boken – precis som Elis tidigare fristående delar – ända fram till det oväntade slutet då den vände rejält och gjorde mig lite nedstämd. Även om jag är helt för självständiga kvinnor och att gå ifrån den irriterande tvåsamhetsnormen så hade jag hoppats på något annat, kanske i stil med mitt eget särboförhållande då jag också har ett enormt behov av att få vara själv. Det är en förbaskat bra bok, men slutet hade behövt ett lite gladare och mer tillfredsställande feelgoodavslut för huvudkaraktären om ni frågar mig.
