Bokrecensioner

Inläggen innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus.

Tabula Rasa Hotels

Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson

En samtidsroman, en utvecklingsroman och en kärleksroman. Den handlar om reklam och relationer, om Stockholm och vad som händer när njutningens kickar inte längre kan fylla tillvarons tomhet.

Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han sprang alltid framåt, ville ständigt ha mer och mer. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, agerade cyniskt, briljant och konsumerande. En vinnare.

Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som lever i spillror, på flykt från mörkret. Nu söker han sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.

Men vad har hänt? Och vad är Tabula Rasa Hotels? Den mystiska och mytomspunna hotellkedjan som söker en reklambyrå som kan marknadsföra dem i Sverige. David får uppgiften att ro iland uppdraget. Men först måste han ta reda på vad som döljer sig bakom Tabula Rasas lyckta dörrar.

Det finns inget jag uppskattar mer än att bli överraskad av en bok jag initialt hade inbillat mig skulle vara oengagerande och ointressant utan något som helst som skulle få mig att vilja läsa vidare. Det här är en sån bok – en oväntat bra bok. Man ska se bort från baksidestexten som i mitt tycke är ganska avtändande med en beskrivning av en ytlig huvudperson vars liv går från att vara en räkmacka till att bli resterna av samma räkmacka liggandes med uppsidan ner på ett skitigt golv. Nej, det lockade ärligt talat inte mig.

Det som lockade var mysteriet (som inte var svårt att tänka ut) och jag älskade beskrivningarna och att få uppleva en del av karaktärens innersta tankar. Sen skulle jag inte vara jag om jag inte nämner sexscenerna i boken som var riktigt underhållande och långt ifrån pryda. Skönt att få läsa något annan än ungdomsböckernas avbrutna kapitel när det börjar hända grejer eller romantiserade scener där allt är så perfekt och vackert. Fast valross Jonas… Jag fastnade på det ordet och fick lite väl udda bilder i huvudet av det.

Dock har jag inte mycket till övers för kapitelindelningen med “Före”- och “Efter”-indelning. Det säger sig självt att man automatiskt tycker att endera är trist och man tragglar sig igenom det ena för att få komma till det andra. Det hela vävs ihop ganska bra på slutet förstås.

Huvudkaraktären David är ingen jag skulle kunna komma överens med i verkliga livet, men i vissa bitar så är det lätt att se sig själv i samma situationer och jag kan inte säga att jag inte skulle falla för frestelsen – man är inte mer än mänsklig. Fast jag är en ganska tråkig individ som höll mig ifrån allt från alkohol till sex till jag var över 23. En tjej som kunde säga nej till saker som kunde tänkas vara dåliga för mig. Något de flesta, både pojkar och flickor – i en bättre värld, borde ta efter tills dess att de är vuxna nog att kunna hantera saker och ting. I måttlig mängd funkar det mesta. Fast böckernas värld vore rätt trist om alla karaktärer var ofelbara. Så jag gillar David och allt hans bagage, hans resa och möten.

Det här är en bok jag kan rekommendera inte bara till vanliga bokbesatta utan även till mina killkompisar.

Recensionsex från Forum.

Analys av ett försvinnande

Analys av ett försvinnande av Hisham Matar

En lågmäld, tät och vacker berättelse om hur livet förändras när en älskad person försvinner ur ens liv

Nuri är bara tio år när hans mor dör. Det känns som om ingenting kan fylla tomheten som tagit över lägenheten där de bor i Kairo. Till den dag han möter Mona.

När Nuri ser Mona första gången där hon sitter intill poolen vid Magda Marina holiday resort, bleknar resten av världen. Men det är Nuris far, en av Muammar Gaddafis mest kända dissidenter, som Mona förälskar sig i och tids nog gifter sig med. Deras lycka kväver Nuri till den grad att han önskar sin far ur världen, något han senare bittert får ångra.

Familjen ska fira jul när Nuri och Mona nås av beskedet att fadern har förts bort av egyptiska polisen. Nuris och Monas liv slås i spillror och de tvingas inse hur lite de vet om mannen som de bägge har älskat.

Analys av ett försvinnande är en sån bok som jag aldrig hade tänkt på att plocka upp om jag inte hade blivit manad till att göra så. Jag är verkligen glad att jag fick göra det och att jag satte mig ner och streckläste boken (som jag fick som en pappersbunt – svårare att bläddra & inte var sidorna numrerade heller.) För det här är en bok som berörde, var intressant och som man inte glömmer i första taget.

Huvudpersonen lever ett till synes privilegierat liv både materialistiskt och intellektuellt men sakta men säkert så går det utför när hans far försvinner. Det är en melankolisk resa full av vackra minnen, förlust och begär. Många bakomliggande känslor från författaren som väver in en del av sina personliga erfarenheter i historien.

Mycket lämnas osagt, en del får man inte veta, men den blev inte sämre för det. En väldigt lättläst och nostalgisk bok som jag rekommenderar att ni tar er tid att läsa. Den är värd varje minut.

Recensionsex från Forum.

 

Tema: Serieböcker

Hungerhuset avLoka Kanarp & C/M Edenborg

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder.

Systrarna Elsa och Fredrike vantrivs hos sina fosterföräldrar i villaområdet. Trots de vuxnas varningsord ger sig flickorna av för att hitta ett förfallet ödehus som ligger djupt inne i skogen. Systrarna anar inte att huset väntar på dem, med en hunger som hotar att utplåna dem.

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder. Den handlar om systerskapets närhet och fiendeskap, och om en kärlek som trotsar döden.

Jag gillar stilen och karaktärerna men jag kunde inte riktigt ta till mig historien. För mig var det inte så skrämmande. Jag har sett det här förut, läst det förut. Den hade skrämmande scener, men jag tyckte att slutet var det bästa och hade gärna sett mer av det.

Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa.

Efter H C Andersens Tummelisa från 1835 har Matilda Ruta gjort en hård och genomträngande grafisk roman. Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv.

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndere på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.

En väldigt genomförligt målad serie med stundtals även väldigt konstnärlig text. Trots de fina bilderna så är det här verkligen ingen serie för mig. Det finns inget underhållande i serien, manuset känns ointressant bortsett från några våldsamma ändringar i historien som jag inte tyckte var så pjåkiga. En historia och serie som faller platt på brist på entusiasm och tanke på läsaren. Den känns inte riktad till mig helt enkelt.

Maran av Lina Neidestam

Maran är en del i Femisex, Kolik förlags bokserie för för feministisk erotik.

Nora har bestämt sig för att skriva den stora generationsromanen, men sommar blir inte som hon tänkt sig. Den norrländska ensamheten är för stor, skrivkrampen är för svår och den fäbodvall hon hyrt visar sig dessutom vara hemsökt. Medan hon stirrar sig blind på det vita pappret, dras hon ut i en hallucinatorisk malström av erotiska folksagor, där gränsen mellan dröm och skrivmaskin suddas ut. Men när skymningen faller vaknar ett urgammalt väsen till liv, och nere i byn viskas det att en mara börjat hemsöka trakten.

Maran är en grafisk roman som kokar av lust, ett serieäventyr som dyker rakt ner i den svenska folktron. Den är en erotisk Decamerone fylld av kåta kolare, hejdlösa huldror och värmländska varulvar, allt skildrat med skamlös humor och förtrollande vackra bilder. Maran är en modern myt för förtappade folklorister och storstadens sagotörstande massor, det är en monstruöst burlesk bildorgasm, men samtidigt en djupt litterär skapelse. Och kanske är det till och med en generationsroman.

Hade sett fram emot den här sedan jag fick se delar av den på Linas blogg och jag blev verkligen inte besviken när jag på bokmässan fick boken i mina händer, signerad och fin. Teckningarna är fantastiska. Snuskiga och riktigt jävla bra. Serien i sig är även den helt underbar med mina favoriter från svenska folktron. Det enda som saknades var trollen. Men det kommer väl mer sånt här Lina? Det måste det! Du är en av få som kan rita så här fina serier med snusk utan att det blir hjärndöd porr. Gillar att det är killarna som är objekten och att tjejerna tar för sig.

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

Tredje albumet om i serien Theos ockulta kuriositeter.

I denna den tredje boken om den antikvitetshandlande björnen Theo samlas de länge efterfrågade episoderna som publicerades i tidningen Nemi mellan åren 2007-2009.

Med 50 nytecknade sidor väver Ola Skogäng in dessa episoder i en längre kringhistoria som utspelar sig på ett mentalsjukhus.

Då jag redan läst det mesta i tidningen Nemi så är episoderna inte nya för mig men i och med kringhistorien som väver samman dem så var det en fröjd att få läsa om dom. Teckningarna är toppen som vanligt och jag hoppas på mycket mer serier från Skogäng. Theo är en underbar karaktär.

Den odödliga Henrietta Lacks

Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot

I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer.

Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.

Jag har alltid sagt att faktaböcker inte är något för mig. Främst för att jag har läsandet som en form utav verklighetsflykt – något man oftast inte kopplar samman med fakta. Men även fast jag läser en verklig historia om riktiga människor som både finns och har funnits och deras liv så är det inte mycket jag kan sammankoppla till mitt eget och på så sätt blir boken skön att läsa även för en person som är avogt inställt till faktaböcker.

Det är lite vanskligt att de bästa faktaböckerna skrivs antingen för att berätta om något tragiskt eller för att berätta en solskenshistoria. Ofta innehåller faktaböcker bådeoch. Det är för mig inte särskilt intressant att de följer en mall. Boken om Henrietta Lacks tycker jag inte gör detta eller så gör det det men på ett betydligt bättre sätt.

För mig känns det dock som att tiden då Henrietta levde, och tiden kring hennes död var det mest gripande att läsa. Jag fascineras av att läsa om en annan tid och hur det gick till väga på sjukhus i en tid då man inte behandlade minoriteter som människor. Hemskt och sant. Kan tänka mig att det här kommer att bli en fantastisk film om det stämmer att Oprah & Alan Ball ska göra den.

Sättet Rebecca Skloot skriver på känns enkelt att förstå även om ämnet är på en helt annan nivå än den jag hann till i skolan. Det fick mig ärligt talat att bli intresserad av biomedicin och celler, hur allt fungerar och hur man framställer vaccin. Var och vaccinerade mig häromdagen med Twinrix mot Hepatit A & B samt fick Dukoral mot Kolera. Funderar även på att vaccinera mig med Gardasil. Tänk vad en enda människas celler kan åstadkomma!

Recensionsex från Booked.nu.

Snökristallens frusna skönhet

Snökristallens frusna skönhet av Theres Amrén

Välkommen till en värld där historierna aldrig slutar och en ny tar sin början, välkommen till livet i en värld som skulle kunna vara vår.

Nigalas och dr Rakovs längtan efter ett liv utan förtryck kastar dem, mot deras vilja, rakt in i kampen om herraväldet över Samhället. Den isolerade staden styrs med järnhand av kyrkan och för invånarna är livet i det hierarkiska Samhället lika hårt och kallt som de karga, ändlösa vidderna av is som omger staden.

Allt börjar på Sjukavdelningen där Nigala vakar över De äldsta, ett gåtfullt folk som har legat i koma under århundraden sen den stora katastrofen ödelade världen och skapade en ny istid. Nigala känner djup samhörighet med dem, men det är när hon lär känna dr Rakov som hon får veta varför. I takt med att hemligheterna avslöjas uppdagas en annan verklighet. Är dr Rakov verkligen den han utger sig för att vara, eller är han lika falsk och manipulerande som prästerskapet?

I det konservativa Samhället finns inget utrymme för misstag och en felriktad lojalitet kan få ödesdigra följder. Kyrkans makt är stor och konvenanserna starka, oliktänkare går en grym död till mötes. Insatserna är höga, men varken Nigala eller dr Rakov har något val. Nu gäller det bara att spela spelet och överleva.

Jag fick efter kontakt med författarinnan själv hem denna bok och förväntningarna var stora. Vilket omslag så säg! Jag fastnade lätt för historien och karaktärerna. Nigala är en karismatisk person som man har svårt att tycka illa om trots att hon och invånarna i Samhället har ett annat tankesätt och trossystem. Jag tillhör nog de som tror på vetenskapen och är väl inte alls särskilt religös men det hindrade mig inte i läsningen för religionen i boken var väldigt intressant och jag älskar verkligen sättet Theres byggt upp denna värld på. Namnen och allt.

Boken hade lite av varje, precis som jag tycker om. Science Fiction, Fantasy, Romantik, Historia, Spänning. Det här är en bok som säkerligen kan tilltala de bokälskare som är extra förtjusta i så kallade “tegelstenar” för det här är en tegelsten i förklädnad. En mycket större bok i mindre format om man säger så.

Jag hade nog föredragit det om det hade varit mer stycken i kapitlen. Man får lite för mycket information på en gång och blir trött i ögonen. Vilket känns lite tråkigt då jag tyckte allt var otroligt intressant att läsa om. Speciellt de små detaljerna, det är det som gör en sån här bok fantastisk. Men jag hade en riktigt underhållande läsupplevelse och all fakta om den här nya världen jag fått besöka kommer jag att bära med mig tills nästa gång jag får plocka upp en bok av Theres.

Nu är det bara att vänta på andra delen i Glaciärernas Era och jag kan slå vad om att den kommer bli minst sagt spännande. Hur ska det gå för Nigala?

Recensionsex från Theres.

 

Den vita katten

Den vita katten av Holly Black

Tänk om dina drömmar plötsligt kändes mer verkliga än dina minnen?

Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död – de är berörare. Beröring är olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar. Men Cassel, som är den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Hans mörka hemlighet är av en annan sort – för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila.


Cassel har sedan dess omsorgsfullt upprätthållit en så gott som normal identitet, eftersom allt han vill är att förtränga de oerhörda skuldkänslor han bär på. Han försöker också undvika sin familj, som han vet samarbetar med maffian. Men när hans skrämmande mardrömmar om en vit katt sammanfaller med hans två bröders hotfulla beteende, så känner han instinktivt att något är mycket fel, och fasaden rämnar. Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment, och med det uppdagas en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana.

Det var lite annorlunda att läsa från en killes perspektiv, speciellt när författaren är kvinna så händer det ibland att killen låter som en tjej. Det var inte så i detta fall – bortsett från att jag inte tror att killar tänker på riktigt samma sätt.

Jag gillar att Cassel ljuger och lurar folk för att uppnå sina mål. Det gör läsningen mer spännande att få följa en halvond karaktär – lite som om man hade fått följa Draco Malfoy istället för Harry Potter. Fast på grund av detta så fastnade jag aldrig för Cassel, man känner inte för honom på samma sätt som om han hade varit en tjej.

Magisystemet i boken är intressant och jag ville hela tiden veta mer. Det var för lite info om dess utsträckning men jag tyckte om att det inte blev likt Dragon Ball att man kan ha obegränsat med kraft och bara bli bättre och bättre utan gräns.

Det var en seg bok som inte fångade mig riktigt. Synd för jag gillar Holly Blacks tidigare böcker. Hon borde kanske ha hållit sig till en kvinnlig huvudperson…

Recensionsex från B Wahlströms.